Pernilla Andersson

Ibland känns det som allting stannar, hela världen står stilla. Saker som tidigare betytt så mycket, spelar inte längre någon roll. Man inser att materiella ting och småbråk inte har någon betydelse längre. Det är människorna runt omkring oss som betyder något. Människorna i din familj eller i din vänslapskrets, de som bryr sig om och älskar dig för den du är. Man inser ganska snabbt vem som är en riktiga vänner, vem som finns där för en när man själv inte orkar. Som fortsätter ringa när man inte orkar svara, som skickar de små sms:en som betyder så mycket. Ett liv kan fort ta slut, men det kan också ta lång tid och därmed föra med sig ett långt lidande. Jag ställer mig frågan vilken som är bäst? Vilket som är mest humant?

Det jag vill ha fram är att vi inte får ta varandra för givet. Ta hand om de i din omgivning som du bryr dig om. Ta dig tiden att lyssna och berätta vad den människan betyder för dig. En dag är det försent och man kan ingenting göra. Livet har vi bara till låns så ta vara på tiden...